Jag älskar mina vänner

Jag är så oerhört glad över att jag har så underbara vänner. Det är nog inte bara jag som är det. Jag menar det verkligen, tack för att jag har er! Utan er hade ingenting varit så bra som det är idag.
Under tiden som gått märker man vilka vänner som är äkta, man märker vilka som bryr sig och ställer upp när man behöver det. Man märker även vilka som inte är rätt för en själv och vilka som kommer svika en så småningom. Det finns så många som beter sig rent ut sagt idiotiskt och man blir sårad utav det, men efter en tid inser man att det bara var bra att "vänskapen" tog slut. Ibland kan det hända att man känt sig utnyttjad av någon anledning och då är det bättre att man inte går och hoppas och liknande. Vänskapen tar ju slut av en anledning. Jag vet inte riktigt om ni få personer som läser detta förstår vad jag menar med detta, men det är så svårt att förklara.
Denna gången tänker jag inte innan jag skriver, jag bara skriver...

Vänskapen kommer och går, men kommer alltid tillbaka, den stannar alltid. Vänner finns alltid kvar. En vän kan be om förlåtelse och en vän kan förlåta. Mina vänner, och jag tror det är det samma för dem flesta, dömer mig inte. De tar mig som jag är, accepterar mig och är min vän vad jag än gör. Jag hoppas ni har minst en sådan vän. Om ni inte redan har det, är jag säker på att den personen snart kommer att dyka upp.